Helena från Strängnäs pappa - Juni 2008 års RIKSPUCKO!

Jag läste för ett tag sedan om en 21 årig kvinna vid namn Helena, från Strängnäs. 1999 var hon på en Iggy Pop konsert på Cirkus i Stockholm. Redan i början av konserten kände hon obehag i öronen, efteråt brusade det och efter ungefär en vecka hade hon tappat hörseln på vänster öra.

Såhär kommenterar hon sin upplevelse: "- Jag kände att det gjorde ont i örat och att ljudet var lite för högt. Jag minns att jag tryckte vänsterörat mot axeln på den som stod bredvid och att jag tyckte det var så skönt." Iggy Pop konserten blev alltså en ganska dyster upplevele för Helena. Helenas pappa bestämde sig då för att stämma Ema Telstar, numera Live Nations, för sin dotters skada. Efter många turer har nu Solna Tingsrätt gett pappan rätt och efter 9 år målet gör historia.

Vad jag inte kan förstå är följande. Om Helena var på en konsert med Iggy Pop för nio år sedan och hon är 21 år idag, betyder inte det att hon var 12 år vid tillfället? Inte för att det inte är möjligt, men hur många 12 åringar tyckte om Iggy Pop 1999? Kan det vara så att det egentligen är pappans idol och att det bara var för hans skull hon var där? Vad gör en 12 åring på en konsert på Cirkus? Det är ju inte Grönan direkt. En annan sak som slår mig är, varför har inte barnet hörselskydd???

Min analys av det hela och mina åsikter är därför dessa: En vuxen man släpar med sin dotter till en konsert med Iggy Pop, en av hans tonårsidoler. Det är ju trots allt någon man ska ha sett. Står där bredvid henne, ger henne inga som helst medel att skydda sina öron med och är sedan inte uppmärksam nog för att se att hon LIDER!!! Sen när skadan är skedd och hans uppenbara bristande parentala förmåga hamnat i rampljuset bestämmer han sig för att skjuta över skulden för hans inkompetenta bedömning på företaget som anordnat evenemanget.

Nu har Helena 150 000kr som ett bevis både på att Svenska rättssystemet än en gång inte fungerar och att hennes föräldrar är några av de miljontals människor runt om i världen som inte borde få ha barn.

Till Helena

Jag beklagar självklart det som hänt dig. Det är givetvis tragiskt det som har hänt men att inte ta ansvar för sina handlingar är enligt mig den största synden man kan göra i livet. Vad jag förstått av alla de artiklar jag läst om ditt fall är det inte första gången du gick på en konsert och kände ett starkt obehag efteråt. Konstigt att detta inte ledde till en stunds eftertanke. Jag tycker att du ska ställa dig bredvid din pappa på månadens prispall och nästa gång överväga hur myket av ditt liv du själv vill styra och hur mycket av dina och din familjs brister resten av mänskligheten ska få betala för.

Dagen efter...

Jag sitter här och undrar varför jag inte kan gråta. Är det normalt? Borde man inte gråta dagen efter också eller tog alla tårar slut igår?


Inte ens Guitar Hero hjälper mot tomheten. Vad finns då?

Mamma

04.27 i natt ringde sjuksköterskan och sa att Liselotte inte gick att kontakta och att det var bäst om vi kom upp och satt hos henne. Jag ringde min syster och gick upp till avdelningen. Hon kämpade, men 07.09 gav hon upp kampen mot cancern.

För alltid saknad, för alltid älskad!

Nytt att avguda och förgylla livet med..

Vi har skaffat Guitar Hero. Det är numera, efter knappt 24 tim, typ det enda jag tänker på och längtar efter. Min dröm om att göra karriär, skaffa barn och allt det där tramset har nu förbytts till drömmen att lyckas spela en hel låt utan att missa en enda not. Jag har en ny karriär. Mitt band heter Ztock n´Roll och mitt synbara yttre har gått från tjock, svettig tågvärd till sliskig, men å så glammig pudelrockare i neon tri-colour.... Alla medelålders kvinnors våta dröm!

I love!!!